Jag tränar aldrig! I alla fall inte utan att ha ett syfte och ett mål med varje pass. Jag ger mig inte ut kör och hoppas på att det kommer att göra mig bättre. Jag bestämmer mig innan passet vad jag vill göra och hur jag ska göra det.
Självklart är jag inte sämre än att jag kan ändra mig under passets gång, dock inte utan en god anledning. Att det gör ont någon annanstans än i musklerna kan få mig att ändra på passet, eller om jag kommer på något som är bättre för mig just nu beroende på hur kroppen svarar på ansträngningen. Det finns inget dummare än att inte lyssna på sin kropp och bara köra på med "no pain, no gain!" ekandes i huvudet.
Det jag försöker säga är att det inte finns någon anledning till att göra ett träningspass till en halvmesyr bara för att någon som är snabbare än dig precis sprang förbi. Man måste inte hålla samma tempo som denne, speciellt inte om syftet med passet var att springa lugnt och länge eller som återhämtning. Det gäller att vara sann mot sig själv och inte dras med i vad andra gör. Om nu inte det är syftet med passet förstås.
Sätt upp egna mål och träna mot dessa, skit i vad alla andra gör, det är irrelevant. Självklart kan det vara viktigt att se till andra och deras prestationer i fråga om att hitta kortsiktig motivation. Men i grunden skall inte motivationen behöva komma från andra utan från dig själv. "Den som söker applåder utifrån har lagt hela sin lycka i andras händer", ett citat jag hittade i min kalender och som faktiskt är bra.
Det man gör skall vara roligt på ett eller annat sätt. För vissa betyder det att springa tillsammans och lattja, för andra snarare roligt som att man blir bättre och spränger sina gränser. Det är ju knappast tråkigt.
Jag ljuger dock om jag säger att varje avverkad meter i bassängen eller ute på vägen är rolig. Det är det inte för någon. Inte heller att varje meter är perfekt avvägd för att uppfylla mitt syfte. Det är inte så träning och idrott fungerar. Det finns inga statiska värden som är orubbliga, det finns inga optimala träningsupplägg. Skulle det finnas, då skulle alla träna efter dem och alla skulle vinna. Det är det som gör det intressant och roligt, att det aldrig finns svar på vad som är bäst för alla. Det finns riktlinjer på vad som kan väntas, men inga exakta värden. Det måste man testa sig fram till själv.
Funderar på att springa trapporna upp till Heaven 23 i kväll. Siktar på en maxtid på 2 minuter. Syran kommer förmodligen att spruta ur benen. Nyttigt för mig som sprinttriathlet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar