Ingen skam i en träningsfri dag

Den tredje dagen av kanske 300 dagar innan min triathlontävlingsdebut är här och vad är då smartare än att göra den till en vilodag? Det enklaste, men ändå svåraste beslutet för en idrottare att ta, är när en vilodag skall läggas in. Fast det är egentligen bara svårt för de ignoranta och blinda (been there, done that).

Det finns en gammal mentalitet inom idrotten att den som tränar mest vinner, men i själva verket är det den som tränar smartast som vinner. Det är inte nödvändigtvis den som tränar 20+ timmar i veckan som vinner över den som tränar 10+ timmar, åtminstone inte på den idrottsliga nivå jag befinner mig. Principen går dock att tillämpa på alla nivåer, men det är förmodligen mindre marginaler som skiljer för elitidrottarna.

Gårdagens träning tillsammans med söndagens dito har gett mig lätt träningsvärk i hamstrings och lats, ja lite varstans faktiskt. Inte så konstigt med tanke på mitt långa uppehåll från kvalitativ träning. Därav är den enda motionen jag får idag långa hundpromenader med Yoshi och några minuter på balansplatta.